theokleia

Pricken ska bli storasyster och imorgon är det dags för ultraljud.

Det hela känns ganska overkligt och även om jag tror mig känna lite sprattel där inne i magen så vågar jag inte ta ut något med säkerhet förrän jag ser det där lilla hjärtat ticka.

Förra gången tog vi reda på att det var en liten flicka i magen men den här gången får det bli en överraskning. Fast så här dagen innan så blir man väldigt sugen...

Bebisen i magen kallar vi för RANDAN och tänk om det är en liten RUTAN där inne också.

Innan lilla A somnar för vila eller natt så ska det vändas, vridas och rullas. När vi går in för att titta om hon somnat kan vi hitta henne sovandes som Pippi med fötterna på huvudkudden, eller en glad liten tjej som tittar upp över spjälsängsskyddet och sen dunkar pannan i spjälorna, andra gånger får vi rusa in då vi hör ett skrik och hon har fastnat med ben eller armar mellan spjälorna och så på tusen andra sätt. Ikeas spjälsängsskydd hjälper liksom inte! Tankarna har väl vandrat lite åt att köpa ett nytt men HALLÅ jag ger inte 500 kr för ett spjälssängsskydd så jag blev så glad när jag hittade ett rejält och samtidigt fint spjälsängsskydd på rea.

Så nu finns det inga hinder för att  A ska kunna flytta in i eget rum i den nya lägenheten. Och förhoppningsvis kommer jag kunna sova lugnt och inte behöva kolla så att hon lever var 30:e minut. Fast hey, jag är gravid och springer ändå på toa stup i kvarten och då kan man ju ändå passa på att titta...

Fint va?



Jag stod emot och köpte inte påslakansetet.

Jag och lilla A befinner oss just nu i mina hemtrakter. Självklart så glömde jag min usb-sladd och min kära mamma hittar inte sin och hennes kamera har en annan ingång än min - typiskt!

Idag åker vi till sommarstugan på Öland. Kan likaväl sitta där och titta på regnet som här.

Lilla A har fått låna en hoppgunga. Det var roligt men hoppade gjorde hon inte. Den ska med hem till Malmö så vi får se om hon kommer att hoppa.

För två månader sen var vi och hälsade på i  min gamla hemstad så passade lilla A´s moster (även mamma till tre) på att introducera det här med gungning medan jag lugnt låg och vilade. Lite vingligt tyckte jag allt att det såg ut men lilla A älskade det.

Några dagar senare så skulle vi ge henne lite potatis och nejnej det var ingen favorit utan hon klöktes nästan. Detta såg dock inte moster som snabbt tog skeden och tryckte in en stor tugga potatis till. Stackars barn!

Hon är allt lite galen den där mostern men det är väl sådana mostrar ska vara. Imorgon tar vi tåget för ett nytt besök och vi får se vad moster gör för galet den här gången?




Att gunga är fortfarande en favorit